Hej jag heter Nali.

Och det här är mitt första inlägg på den här bloggen anledningen att jag har gjort en ny blogg so inte är länkad till facebook är att jag är känner mig alltid övervakad av mina föräldrar och de komer att störa mig med olika saker men här är mitt inlägg:

Jag har haft det är i huvudet i ett tag, Okej inte ett litet tag 4 år men nu vill jag gärna prata eller skriva om det. Jag har en crush på en kille i min klass. Jag bubblar alltid upp och känner mig närvös men ändå bekväm när jag pratar med honom eller går förbi honom. Det började så här. Ända sedan jag var liten hade jag svårt att prata med killar eftersom jag blev mobbad av några killar när jag var liten.Så min bästa kompis stog upp för mig och pratade och puttade mig framåt. Killar pratade inte med mig eller de pratar inte med mig nu heller men han gjrde det. När jag kom hem från sjukhuset så pratade han med mig och hotade en kille som reatade mig det var då det började. Jag har pratat med han då och då sedan dess. Men när vi började i 7an så pratade han väldigt mycket med min bästa kompis och små retades med henne och sånt. Mina andra kompisar var övertygade om att han var kär i henne eller gillade henne i alla fall. Det kändes som min själ grät en massa men jag log bara och sa att jag hållde med och att de passade perfekt för varandra. Det värsta är att min bästa kompis är kär i en annan kille så hans kärlig är ömsesidig. Jag erkänner att jag är avudsjuk på min bästa vän då och då. Hon är jätte söt och hon är inte mullig som jag hon är smal och atletisk, har bra framåt attityd och vågar säga vad hon tycker. Vaför är det alltid hon som får alla killar varför får hon allt bra i världen när jag försöker det bästa jag kan...

Jag läste nyss min sista mening och såg vad hemsk jag är egentligen. Men han kanske inte är den för mig det finns säkert någon annan som gillar mig.. man får ju alltid hoppas!   

Men så länge hon och han är glad så är jag också det.

Jag tycker att mina känslor idag går till denna sång:

Bye bye see u tomorrow!!